Life is always at some turning point.
Var inte igår jag skrev några ord här, men kände väl att de kanske
är dags för det nu? Det är nytt år 2lax10, vilket är helt stört.
Tittade på filmen 2012 igår, o plötsligt slog det mig att vem vet kanske
har vi bara 2 år kvar att uträtta allt det där som man drömmer om i livet.
I så fall kanske det är dags att börja NU, för min "vadjagnågongångvillgöra"
lista är ganska lång faktiskt. Det enda jag egentligen försökt mig på är
att lära mig äta med pinnar.
Är för ögonblicket fucked up i kropp och själ, funkar inte hälsan till 100% så
har jag ganska svårt för att vara positiv o funka som människa. Vilket krävs
om man ska palla befinna sig bortom civilisationen i nordligaste Norge
på en kall sillfabrik där kylan biter sig fast enda in i benmärgen.
Om det är något som jag på sista tiden har lärt mig av det senaste årets kassa
immunförsvar så är det att man inte kan ignorera kroppens varningar.
Är glad att jag stannade hemma från jobbet idag, då jag för ett tag sen fick kuta
och huka mig över toaringen. Inget ovanligt dessa dagar.
Men efter regn kommer solsken, eller? Tänker ägna följande dagar åt
att lapa massor av grönt te, jag vill bara rensa ur all skit som vill komma åt mig innifrån.
Efter en varmdusch känner jag mig sådär lagom mosig. Jag luktar Mariannelunds
teaterkonfekt. Saknar ibland en viss känsla som infinner sig när man ensam
kryper djupt under täcket med en bok o bara kan drömma sig bort, som jag
tänker göra nu. Men samtidigt kan jag inte förklara hur lycklig jag är över att
få somna in och vakna upp bredvid någon som får mitt hjärta att slå i 110 !